Jag ritar


9-ball

Började försiktigt på måndagar 19-22, sedan blev det även onsdagar 18-22. Ann(o)a står trofast vid min sida när vi rör runt bland bollarna 1 till 9. Trotts våran brist på erfarenheter är vi nu, kanske inte fullfjädrade men jämlika medlemmar i klubben.
Framstegen är stora och det är svårt att släppa taget om både kö och bord när man väl står där. Abstinensen känns påtaglig i samma sekund som man stegar ut genom dörren. Man sneglar sorgset på den bäver som hänger prydligt ovanför den ståtliga portalen.

När "experten" psykar bort två nior för mig skulle jag kunna ta han för en osportslig imbecill. Men inte, inte.
Jag blir oerhört smickrad när han anser att jag är så bra att han måste försätta mig ur balans för att vinna. Trotts att han lyckats de flesta gånger har han ändå inte säkrat sin vinst. Han pallar helt enkelt inte trycket och missar givetvis "öppet mål". Då är det bara för mig att kyligt dundra i nian och raffa åt mig ytterligare ett poäng.
Hans enerverande beteende ger mig dock ett ypperligt tillfälle att faktiskt göra detsamma tillbaka, men när han minst anar det. 
Hämnden som självklart är sju resor värre kommer vara mycket ljuv. 
Han kommer ångra den dagen han gick ut i kalla kriget som min fiende.

Ja gott folk, det är biljard jag talar om.

Letter to me

Om jag skulle skriva ett brev till mig själv och skicka det bakåt i tiden skulle det vara fyllt med "goda råd". Frågan är om det egentligen skulle vara en bra ide. Om man nu skulle kunna ändra det förflutna på det sättet och faktiskt göra det, menar jag. Försöker inte säga att mitt liv är upp och ner, att det suger. Utan jag menar bara att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att finslipa vissa saker man sagt och gjort. 

Brevet skulle bli långt och då är jag ändå bara blott 22år. Men när jag uppnått en ålder på 80, där jag är gammal och grå kommer det utan tvekan att ha utökats till något i stil med ett 7mila-långt pappersark. Inget utöver de vanliga.

Filosoferingsafton, over and out.
Lind(o)a

RSS 2.0