My life be like...

Framstegen är stora och det är svårt att släppa taget om både kö och bord när man väl står där. Abstinensen känns påtaglig i samma sekund som man stegar ut genom dörren. Man sneglar sorgset på den bäver som hänger prydligt ovanför den ståtliga portalen.

När "experten" psykar bort två nior för mig skulle jag kunna ta han för en osportslig imbecill. Men inte, inte.

Jag blir oerhört smickrad när han anser att jag är så bra att han måste försätta mig ur balans för att vinna. Trotts att han lyckats de flesta gånger har han ändå inte säkrat sin vinst. Han pallar helt enkelt inte trycket och missar givetvis "öppet mål". Då är det bara för mig att kyligt dundra i nian och raffa åt mig ytterligare ett poäng.

Hans enerverande beteende ger mig dock ett ypperligt tillfälle att faktiskt göra detsamma tillbaka, men när han minst anar det. 
Hämnden som självklart är sju resor värre kommer vara mycket ljuv. 
Han kommer ångra den dagen han gick ut i kalla kriget som min fiende.

Ja gott folk, det är biljard jag talar om.