My life be like...

Kommer få ett lekande lätt liv när jag är kring 40år. Helt bekymmerslös, ett liv full av kärlek, snygg, fri från rynkor och jag kommer att ha sjukt mycket pengar.
Om inte så kan jag inte förstå vad jag har gjort för hemskt tidigare i mitt liv för att förtjäna all misär som händer mig titt som tätt.
Det handlar inte om några livshotande situationer utan bara lite andra händer-det-så-händer-det-Linda saker.
En på miljonen att bli träffad av blixten - Linda träffas, rullar ner för en slänt, bryter fyra revben, en arm, båda benen, ramlar in i en grästuva, blir förgiftad av taggarna och dör av lunginflammation för att det regnar ute och ambulans helikoptern som skulle hämta henne störtar ner i havet och en ny kommer 12 timmar senare. Hallelujah!

I stan sitter jag ofta och grubblar över saker som jag skulle kunna skriva exakt just här. Men när jag är på besök hos min mor och far så faller jag i någon slags koma. Spelar ingen roll hur mycket jag tänker så finner jag ingenting som jag tycker är tillräckligt bra för att yttra sig om. Grymt irriterande.
Jag åker till mor och far 1-2 ggr i veckan och det tycker jag är lagomt med gånger som jag kan passa på att uppdatera min blogg, men nej nej inte det inte.
För Linda får saharaöknen i skallen.