Listjäveln: #3 Kärlek
Det här är anledningen till min sjukskrivning, punkt #4-kärlek. Jag har gruvat och gruvat OCH gruvat mig för just den. Kanske tragiskt men när jag läser ordet kärlek så händer ingenting. Hjärnkontoret slutar gå, det gnislar och raspar i kugghjulen, det blir helt tyst, tomt, öde och alldeles, alldeles undernärt. Inga tankar, inga tankar alls.
Men så småning om börjar det snurra igen och det ploppar upp illröda kråsade hjärtan, bubblor och Amors pilar flyger okontrolerat åt alla håll. Kärlekens alla vackra, lena och öma ord rullar som en eftertext i förgrunden.
(Plats fö bild)
Eller som på förr, det vet väl du och det vet väl jag a, då satt man antingen ihop man-man, kvinna-kvinna eller man-kvinna.Man skulle kunna säga så här: du hade fyra händer, fyra ben, hela 20 tår och resten kan du räkna ut själv genomatt multiplicera dina olika kroppsdelar med två.Det är därför vi nu på nutiden letar efter vår andra hälft- detta mina vänner, är en logisk förklaring till vadvi idag kallar kärlek.Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse:"-Puh vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra.Men varför har vi bara ett hjärta?"Puh tänker en liten stund och svarar:"-Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hittaför att det ska bli två." ??
På förr, det vet väl du och det vet väl jag a, då satt man antingen ihop man-man, kvinna-kvinna eller man-kvinna.
Man skulle kunna säga så här: du hade fyra händer, fyra ben, hela 20 tår och resten kan du räkna ut själv genom
att multiplicera dina olika kroppsdelar med två. Vår käre Zeus insåg tyvärr med tiden hur mäktiga vi kunde vara så han valde att febrilt kasta sina blixtar för att dela oss i två individer. Han lyckades.
Det är därför vi nu på nutiden letar efter vår andra hälft- detta mina vänner, är en logisk förklaring till vad
vi idag kallar kärlek.
Nasse och Nalle Puh tänkte nog detsamma när dom satt där under det stora trädet och tänkte över livet:
Plötsligt frågar Nasse:
"-Puh vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra.
Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar:
"-Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta
för att det ska bli två." ??
Jag är blott 23år men lite kärlek har man allt naffsat i nacken, eller har jag det?...
Jag har aldrig sagt "Jag älskar dig" till någon av manligt kön som jag känt passion, passande och en liten dragning till. Eller som inte svingat med lianer i mitt släktträd. Inte ens till någon "får-jag-chans-på-dig-kärlek" från lågstadiet. Inte ens en sådan har jag haft.
Hela grejen gör mig psykist störd. När man sagt det så finns det inge mer, då är det slut, det är toppen av näringskedjan, då är det stop med stort STOP, då är det slut på konsonanter, kan inte bygga fler ord, det är de mäktigaste av de mäktigaste man kan säga till någon som man valt att leva med.
Jag har inte spelat alla kort rätt i mitt liv men jag har iaf inte utsatt någon annan eller mig själv för någonting som jag kommit på inte varit äkta.
På nedanstående tvekar jag dock aldrig, inte en sekund:
Jag älskar dig Mamma, Jag älskar dig Pappa, Jag älskar dig Mormor, Jag älskar dig Bror, Jag älskar dig Yohanna, Jag älskar dig lille Jesper, Jag älsar er vännerna, Jag älskar dig Piiiilen och Jag älskar Mig själv tillräckligt mycket för att leva mitt liv utan tankar på att lägga mig på rälsen, knapra piller eller sätta en kula i pannan.
Det här är anledningen till min sjukskrivning, punkt #3-kärlek. Jag har gruvat och gruvat OCH gruvat mig för just denna. Hade varit bättre om den låg på 20:e plats på listan så jag slapp ta itu med den så här tidigt. Att hoppa över en punkt och streta på med nästa är inget alternativ. Langen går 1,2,3,4,5,6 osv inte 1,2,4,5,6.....3.
Kanske tragiskt men när jag läser ordet kärlek så händer ingenting. Hjärnkontoret slutar gå, det gnisslar och raspar i kugghjulen, det blir helt tyst, tomt, öde och alldeles, alldeles undernärt. Inga tankar, inga tankar alls.
Men så småningom börjar det snurra igen och det ploppar upp illröda kråsade hjärtan, bubblor och Amors pilar flyger okontrollerat åt alla håll. Kärlekens alla vackra, lena och ömma ord rullar som en eftertext i förgrunden.
På förr, det vet väl du och det vet väl jag a, då satt man antingen ihop man-man, kvinna-kvinna eller man-kvinna.
Man skulle kunna säga så här: du hade fyra händer, fyra ben, hela 20 tår och resten kan du räkna ut själv genom att multiplicera dina olika kroppsdelar med två. Vår käre Zeus insåg tyvärr med tiden hur mäktiga vi kunde vara så han valde att febrilt kasta sina blixtar för att dela oss i två individer. Han lyckades.
Det är därför vi nu på nutiden letar efter vår andra hälft- detta mina vänner, är en logisk förklaring till vad vi idag kallar kärlek.
Nasse och Nalle Puh tänkte nog detsamma när dom satt där under det stora trädet och funderade över livet.
Nasse frågade plötsligt:
"-Puh vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra.
Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar:
"-Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta för att det ska bli två"
Jag är blott 23år men lite kärlek har man allt naffsat i nacken, eller har jag det? Jag tror inte jag vet vad det är eller hur det känns. Inte på riktigt, inte en attraherande kärlek.
Jag har aldrig sagt "Jag älskar dig" till någon som jag känt passion, passande och en liten dragning till. Eller som inte svingat med lianer i mitt släktträd. Inte ens till någon "får-jag-chans-på-dig-kärlek" från lågstadiet. Inte ens en sådan har jag haft.
Hela grejen gör mig psykist störd. Det känns som att när man sagt det så finns det inge mer, då är det slut, det är toppen av näringskedjan, då är det stop med stort STOP, då är det slut på konsonanter och man kan inte bygga fler x3-för-hela-ordet ord. Det är de mäktigaste av de mäktigaste man kan säga till någon som man valt att leva med.
Jag har inte levt celibat hela mitt liv. Jag har också varit ett lejon på jakt som så många andra. Hittat ett byte som jag fångat och ätit på tills dess att det ruttnat. Kvar blir aset till gamarna. Har varit förtjust men när jag tänker tillbaka nu i efterhand så har jag nog aldrig varit upp över öronen kär.
I mitt liv har jag inte spelat alla kort rätt men jag har iallafall inte utsatt någon annan eller mig själv för rysk roulett. När jag insett att det inte är vad det borde vara så lägger jag korten på bordet och lämnar salen omedelbart.
Jag är tveksam till mycket som har med kärlek att göra men nedanstående vet jag:
Jag älskar dig Mamma, Jag älskar dig Pappa, Jag älskar dig Mormor, Jag älskar dig Bror, Jag älskar dig Yohanna, Jag älskar dig lille Jesper, Jag älskar er vänner, Jag älskar Piiiilen och Jag älskar Mig själv tillräckligt mycket för att leva mitt liv utan tankar på att lägga mig över rälsen, knapra piller eller sätta en kula i tinningen.
Jag klarade det!
Kommentarer
Postat av: Emma
Ja, jag säger bara: Väl skrivet!
Trackback
