My life be like...

Livet suger, det säger jag utan att ni egentligen förstår vad jag menar.
Om det skulle bli som jag hade tänkt mig 4 gånger av 10 skulle jag inte vara bitter, absolut inte. Men så är inte fallet och trots detta är jag som sagt inte självmords benägen.
Jag har någonstans börjat undra om det skulle bli lättare för mig om jag faktiskt accepterade att mitt liv är som att bygga med lego, där det alltid är det någon jävla bit som fattas.
Nu är det bara resten av omgivningen som måste inse att jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle och att jag säger saker som dom redan vet men egentligen inte vill höra.
Hur skulle det se ut om jag skulle skutta omkring, säga snälla kommentarer och vara bekymmerslös?
Linda är som Linda ska vara.

Det är klart att det skulle vara en gynnsam omväxling om man skulle få chansen att byta liv med någon som är ekonomiskt oberoende.
Men det är en annan historia som ni (om ni önskar) får dra lärdom av lite senare för nu är det nog, NOG säger jag!