My life be like...

Jag rullade i vanlig ordning in på gården, svängde upp bilen mot garaget och ser till min förskräckelse att Stefan (min bror) har ställt sin Volvo i min port.  Allt blir fel och uppochner.
Det förvandlas snabbt till en situation som jag inte vet hur jag ska hantera, jag känner mig hjälplös och helt betagen över hur han vågar ställa sig där. Efter några sekunder i stillastående läge kör jag motvilligt in i porten bredvid. Som jag hela tiden varit fullt medveten om att den var ledig. Men inte ens en lösning som var så enkel kunde ske av ren automatik. Det är ju min plats, hur fan kunde han?

Stefans kommentar:
"Jag kände att jag behövde ett miljöombyte"

Irritationen blev enorm  samtidigt som jag skrattade inombord åt hans otroligt dumfula kommentar.
Flytta hemifrån till lägenheten, det kallar jag miljöombyte!.

Det känns som att hela min världen kommer rasar samman när någon inkräcktar på något som jag anser är mitt och som helst ska ske och vara på mitt sätt.
Min sittplats vid matbordet, Glaset jag dricker ur på jobbet, parkeringen hemma och på jobbet, platsen där jag gömmer mina julklappar, sättet jag hänger handdukarna på, hurvida jag vill ha mina dimljus på eller av, Elins och min mullesnackplats på ett speciellt café som jag för tillfället inte kan namnet på (Elin hjälp), min V.I.P parkering på coop, m.m

Låt de bara vara så. Då besparar ni mig en stunds sinnesförvirring.