My life be like...

Egentligen så förstår jag inte varför jag bli irriterad över detta jag snart kommer att berätta. Det är nämligen inte jag som lider utav det i slutändan.
Dety finns en rad personer som kommenterar mina skisser på diverse sidor som jag har lagt ut dom på.  Det är viserligen positiva kommentarer där det berättas att dom gillar det jag gör och vill sedan att jag ska ge dom några tips och råd. Okej, fine! - tänker jag.
Jag delar gladerligen med mig av mina kunskaper så gott det går, MEN...ett stort MEN!

Det är jävligt svårt att svara på en kommentar som är anonym eller där användaren av någon anledning är raderad.

Jag tänker inte skriva ett livslångt inlägg där jag ger er tips på pennor, motiv, "hur du ritar ett ansikte" m.m
För det första så kan jag knappt det själv, jag har inga riktlinjer jag går efter och jag använder inga värstingpennor som har superkrafter.
Och för det andra så tycker jag själva tanken på ett sådant inlägg verkar ganska drygt.