Spöken, finns dom?
I detta inlägg kommer jag att dela med mig utav mina åsikter kring spöken och andra fenomen. En del berättelser som jag har hört dyker upp.
Kommer att lägga upp några filmer från youtube. De som har filmat har tydligen fångar spöken på film.
Anledningen till att jag vill skriva om detta är för att jag är väldigt intresserad utav det och tror på det till viss gräns.
Jag har hört många berättelser om folks uppllevelser. Många har hänt kring platsen där jag bor.
Det kommer förmodligen bli ett väldigt långt inlägg men det är upp till dig om du vill läsa. Jag ska göra mitt bästa för att göra det så intressant och lättläst som möjligt.
Stavfel kommer att förekomma. Skriver detta väldigt sent och just nu orkar jag verkligen inte läsa igenom allt för att rätta. Så det få ni ta.
Sant eller falskt, vem vet?
Jag har nog alltid trott på övernaturligt fenomen. Andar som inte än har gått över till "andra sidan".Somlig snälla och andra onda. Att det någon gång fanns personer som med hjälp av ramsor stoppade blod. Eller personer som kunda göra de vildaste djuret till det tamaste. Skyddsänglar som följer med familjer vart dom är flyttar. Vittror som har speciella stiger de följer och som hatar järn. Hus som helt plötsligt bara försvinner.
Det finns mycket som jag tror på. Vissa saker mer och andra mindre. Men det finns även en del som absolut inte går hem hos mig.
Andar (spöke) för mig är inte vita som lakan. Dom drar inte omrking på massa kedjor kring sin viktlösa kropp. Dom ser inte ut som spöket casper och Co.
De ser likadana ut som det gjorde när dom vandrade omkring på jorden som levande männsikor. Fast en aning icke männskligare och inte fult lika synliga. Vill dom att synas är det upp till dem.
Tror inte heller att vem som helst skulle kunna se en ande. För det första måste man nog tro lite på det. För det andra så måste man nog vilja det lite. Går man in med inställningen att det inte existerar så ignorerar man tanken att när den där tavlan för femte gången ramlar kan det vara ett spöke. Nej nej, "jag hängde nog bara inte upp den riktigt"
polstergeist är som jag uppfattat det något/någon som kan flytta omkring saker som tavlor, bord, stolar,öpnna dörrar och fönster. Sånna som kan kontrollera elektriska saker. Du har väl hört någon berätta att när dom stog och tittade ut genom fönstret slår plötsligt radion igång?
Ingen har kunnat bevisa att dessa fenomen inte existerar så hur kan man då stenhårt säga. "NEJ, det är bara inbillning". Fast och andra sidan. Hur kan man säga att dessa fenomen finns?
Bra fråga tycker jag som har måååånga olika personliga svar. Beror helt och håller på vad man själv tror.
I Östersund finns det något som heter Borgvattnets prästgår. Där sägs det ska spöka en hel del.Där kan man hyra rum och sova över natt. På hemsidan kan man läsa om dess historia och vad alla besökare har upplevt. Om ni är intresserade borde ni kolla in hemsidan.
MIn bror slog hål i huvudet när han var liten och blödde enormt mycket. Min mamma och farmor försökte med alla världens knep att stoppa blodet men lyckades inte. Min farfar kom då hem från skogen, la händerna på stefans huvud,sa något som ingen annan kunde uppfatta och då stoppades blodet. Sant eller falsk tänker ni.
Jag tror på det eftersom att det är min mamma och pappa som varit med om det. Varför skulle dom hitta på det?
Släkten Pettersson i Huggning (min hemort, by) har varit känt för sin styrka. Utan att egenligen vara särskillt muskelösa. Det har skrivits en bok om släktet som jag läst många gånger och skulle gladerligen göra igen. Där berättats det många historier om min farfar framförallt. Ingen rådde på honom. De knäppskallar som försökte lunkade snabbt hem igen med svansen mellan benen. De som känner mig vet att byggdeberättelser om min släkt framförallt intresserar mig väldigt mycket. Jag kan sitta länge och lyssna på när min pappa berättar massa historier om de saker min farfar lyckades med. Att pappa enligt min smak är en bra berättare gör inte saken sämre. Dock kan det bli lite jobbigt att höra samm, samma, samma historia om och om igen.
Ute hos mig har det berättats om vitterstigar och jag vet vart det sägs ska vara några. Jag har sett för några sommrar sedan att när både hundar och hästar gått förbi där har dom antingen tvärstannat eller blir heknäppa. Eftersom djur sägs kunna känna av sånt så börjar man såklart undra.
2 kompisar till mig har berättat hur dom känt att något dragit i deras cyklat när dom cyklat nedför en backe. På cyklar finns det nog järn, eller? Vittror hatar järn.
Min pappas farbror satt en gång ute på vallen vid sin fäbostuga och drack kaffe. När han plötsligt ser en gamal tant komma gående klädd som som en piga i kläder som skulle kunna vara från 1700, 1800 talet. I händerna bar hon en stor flätad korg. Trevlig som Hjalmar var frågade han:
"Hejsan, vad är du ute och tittar efter då"
Tanten stannade upp och vred huvudet mot honom utan att säga ett ord. Hjalmar frågade då
"Vart är du på väg"
Tanten vred tillbaka huvudet utan ett knyst och traskade vidare in mot skogen.
Min pappa renoverade under senare år en stuga som ligger intill Hjalmars. Han satt en natt och höll på med golvet då han hörde att någon knackade tre gånger på dörren. Pappa skrev "kom in" men ingen svarade och när han tittade ut så kunde han inte se någon. Detta upprepades ytterligare några gånger i tre nätter. Pappa kunde inte förstå vad det var utan tänkte väl att det va några ungar som skojade. (stuagn ligget mitt ute i ingenstans. flera km till närmaste granne) Så det vore ju egentligen konstigt för det va inte så många som visste vart den låg.
Senare bytte pappa ut dörren men ville inte slänga den så han tog hem den och la den på pärkällartaket. Det var mitt i sommaren men under natten så frös större delen utav de potaits vi hade. Det var frost på säckarna när pappa kom dit. Efter det så brändes dörren upp.
Min kusin flickvän berättade en sak som hänt henne i en lägehet hon haft för många år sedan.
På kvällarna när hon satt inne i vardagsrummet kunde hon är en fet duns i köket. Som om någonting ramlat eller knuffats omkull. Maria som hon heter hoppade kvickt upp varje gång och kikade in i köket men det va ingen där och inget hade ramlat. Hon trodde att det var inbillnig eftersom det hände hela tiden, nästan varje kväll. Men sedan en kväll satt hon och drack vin med en kompis och hade väldans skoj. Så plötsligt hörs dunsen igen och Mia säger inget förän hennes kompis frågade. "Hörde du det där, vad var det?" Mia hade såklart också hört det men visste inte heller vad det var. Dom tog vinflaskorna i högsta hugg och smög in i köket. Åter igen så var det ingen där.
Mia berättade efter ett tag för en granne som berättade detta för henne:
"gubben som bodde i den lägenheten innan ramlade ihop och dog i köket" Det var alltså den dunsen Mia måste höra om och om igen. Så det var bara att hitta ny lägenhet heöt enkelt.
En kompis till mig tror att deras familj har en skyddsängel. vart dom än har flyttat har det alltid varit något med dom. De har hörts fotsteg på övervåningen när hon varit ensamen hemma. Det har inte varit lätta steg utan någon har verkligen klampat. Hon har känt hur någon följer efter henne i i rummet. Saker har i 90 graders vinkel åkt rakt ut från tv:n, stannat upp nåra sekunder och sedan ramlat ner. En speldosa har börjat spela av sig själv.
Det med fotstegen tror jag på för det har ja själv varit med om hemm hos henne.
Vi satt ett gäng kompisar i tv soffan och hör plötsligt någon börja klampa. Ingen i övriga familjen är hemma och alla sitter i soffan. Vi går upp och kollar men ingen där. Det är det enda som jag själv upplevt och jag må då säga att det ja läskigt men spännande samtidigt.
Hus som försvinner och som bar vissa kan se. Nånsens tänker ni men jag är inte så säker.
Elins mamma bor låååångt ute i skogen med km till närmsta granne. innan man kommer till hennes närmaste granne ser man inne i skogen en liten gamal arbetarbarak och brevid brukar det ibland stå ett hus. Just det IBLAND. Jag personligen har aldrig sett det men Elin har det och min mamma har det. Sedan reagerar även djur som traskar förbi på vägen. På sommaren kan man ibland se hur gräset är tillplattat.
Som sagt har ja inte sett det själv så jag har till och från svårt att tro på det. Men åter igen, varför skulle min mamma och Elin ljuga om det?
vad ni tror är helt och hållet upp till er själva. Jag gillar att berätta de här grejerna och många av mina vänner tror på det på samma sätt som jag gör. Dom lyssnat och är intresserade av att höra.
Många tycker säkert att jag är löjlig och jättefånig men det är är MINA ORD OCH MINA ÅSIKTER. Det är inte frågan om vad som är rätt och fel, utan enbart om vad jag tycker.
Om ni hört eller varit med om något liknande.
Berätta gärna för jag vill veta.
Jag vill även veta om detta var bra skrivet och lättläst som jag utlovade?
ojoj det va inte kort med text, tur att jag läser snabbt :P Men det va väldigt intressant att läsa. Jag själv vet inte om jag ska tro på allt men jag dras mest åt hållet att tro på massa olika saker =)
Jag tror på spöken! Men det är för att jag har tpy "sett" tydligen. När jag var liten hade jag suttit och tittat rakt ut i luften och skrattat och verkligen tittat på en "punkt" ngn dag senare ser jag ett kort på min döda gammelmormor och då sitter jag och pekar och ler på precis samma sätt och skrattar lite. Detta har min mamma och pappa berättat för mig nu n är jag har blivit äldre.
Hahahah, vad roligt att du också har fastnat^^ Vad komiskt!
Pangkakor it is ;)
när jag cyklade typ vid ladan efter arne å så drogs min cykel bakåt så jag tror på detta!
Du kunde inte skrivit ett kortare?
Jag får läsa sen.
Jaaa Emma minns du det? Jag vågade inte säga något fört för jag trodde att jag inbillade mig.
Men jag tror de va vittror faktiskt..
jag vill bara tillägga att vi cyklade faktist upp för en backe och inte ner ;)
Jag tycker det var bra skrivit, hade varit ännu lättare utan alla stavfel och ord som du missat :P
Jag tror på en del.. vet inte riktigt vad :P
Jag är verkligen en sånn person som tror på spöken men ändå inte vill tro på det för då vet man att dem finns och jag tycker verkligen det är obehagligt. Jag har trott på spöken sen jag var liten och alla som känner mig väl vet att jag tror på spöken väldigt mycket, för varje gång någon berättar om deras händelse om att dem ser andar och allt så blir jag helt...aa jag vet inte vad, men ibland tänker jag inte på det så ofta som när jag bruka göra när jag var liten. men när jag är hemma så känner jag mig trygg och säker att de inte finns nåt här hemma :) så det känns skönt, men när jag ska sova över hos någon så känner jag vibbar men jag kanske bara överdriver.. man vet ju aldig :/
vad är vittror ?
hahaha.. lite kul! Jag får oxå höra samma historier om och om igen =)som du sagt, mycket om farfar å "huggningsfolket" Jag som du gillar att höra om förfädet osv, så man lessnar aldrig på historierna. Jag satt med pappa nån gång då han berättade historierna för han (gränt) som skrev boken, riktigt roligt!
