Spöken,finns dom?
Igår så var jag, Engman, Annie, David uppe på murberget där det sägs spöka. Det var ingenting som hände, vi såg ingenting ovanligt.
Det sägs att om man springer tre varv runt en gammal skola så ska man få piskmärken på ryggen eller så får man så fruktansvärt ont så att man inte kan gå. Det beror helt på vilket håll man springer. Jag har även för mig att det ändrar sig från gång till gång vilket håll som ger vilken "skada" fast jag mins inte riktigt
Själv älskar jag allt som har med spöken att göra.
Till sommaren ska jag och några kompisar åka till borgvattnets prästgård, Sveriges mest hemsökta spökhus. Där kristalkronor vajar, steg i trappan hörs, gråtande barn, sängarna stökas till osv.
På deras hemsida kan man läsa om olika upplevelser som turisterna och byns befolkning har varit med om.
Under fliken "Historia" på deras hemsidan kan du också hitta några berättelser.
Läsa igenom deras sida: http://hem.passagen.se/tintin2/borgvatt.htm , jag tyckte det va intressant och bra skrivet.
Har inte själv varit med och sett eller hört något spöke men jag tror på det. Tycker det är Läskigt,mysig och kul på samma gång. Det är häftigt när personer man känner sitter och berättar historier som dom själva varit med om eller någon utav deras bekanta.
I våran jaktstuga spökar det, min far har varit med om det och hört andra berättat om det.
Pappas farbror Hjalmar, som han hette. Satt en dag utanför sin stuga som ligger alldeless intill våran.
Då kommer det en gammal gumma gående med en svampkorg. Hon har huckla på huvudet och är iklädd såna kläder som dom har på emil i löneberga. Kjol, förklädde, blus och träskor. Hjalmar hejade glatt och sa något i stilen "hej på dig käring, va ä du ute å strose i då?" Hon svarade inte utan vände bara huvudet och kollade mot honom för att sedan forsätta över vallen och in i skogen igen.
Några år efter, när vi renoverade våran stuga (den bruna) så är min far själv med om någonting....
När han satt själv en kväll i stugan och i all sin ro påtade på med öppenspisen så hör han plötsligt tre knakningar på dörren "Vem fan kan det vara" säger han för sig själv. Vänlig som han är så säger han: " ja men kom in stugvärmen du" Men ingen kommer in och han ser ingen som går förbi något utav alla fönster.(då ska jag bara lägga till att det är fönster på alla sidor utav stugan så man skulle se om någon gick förbi.)
Klockar var efter 12 på natten så han trodde garanterat att det var inbillning. Men efter att detta upprepats under samma kväll och vid ett flertal andra tillfällen så var han inte längre så säker på att det bara kunde vara en inbillning. Stugan ligger väldigt ensamt och det är inte så lätt att hitta dit. Tror knappast att det är några småungar som skulle busa där uppe.
Min far gjorde inte så stort väsen utav det, han bara bad "de" som knackade gång på gång att komma in i värmen. Men ingen kom in och hördes inte heller traska iväg.
Vi bytte sedan den dörren och den sparades för att det var ett hantverk, väldigt snyggt sådant.
Vi la den på pärkällartaket (förådet ovanför en matkällare, där vi då hade pärer eller potatis som man också säger) Två eller tre dagar senare så frös alla våra pärer och man kunde se ett lager av frost på dem. Efter många om och men så brändes till slut den dörren.
Det sägs att om man springer tre varv runt en gammal skola så ska man få piskmärken på ryggen eller så får man så fruktansvärt ont så att man inte kan gå. Det beror helt på vilket håll man springer. Jag har även för mig att det ändrar sig från gång till gång vilket håll som ger vilken "skada" fast jag mins inte riktigt
Själv älskar jag allt som har med spöken att göra.
Till sommaren ska jag och några kompisar åka till borgvattnets prästgård, Sveriges mest hemsökta spökhus. Där kristalkronor vajar, steg i trappan hörs, gråtande barn, sängarna stökas till osv.
På deras hemsida kan man läsa om olika upplevelser som turisterna och byns befolkning har varit med om.
Under fliken "Historia" på deras hemsidan kan du också hitta några berättelser.
Läsa igenom deras sida: http://hem.passagen.se/tintin2/borgvatt.htm , jag tyckte det va intressant och bra skrivet.
Har inte själv varit med och sett eller hört något spöke men jag tror på det. Tycker det är Läskigt,mysig och kul på samma gång. Det är häftigt när personer man känner sitter och berättar historier som dom själva varit med om eller någon utav deras bekanta.
I våran jaktstuga spökar det, min far har varit med om det och hört andra berättat om det.
Pappas farbror Hjalmar, som han hette. Satt en dag utanför sin stuga som ligger alldeless intill våran.
Då kommer det en gammal gumma gående med en svampkorg. Hon har huckla på huvudet och är iklädd såna kläder som dom har på emil i löneberga. Kjol, förklädde, blus och träskor. Hjalmar hejade glatt och sa något i stilen "hej på dig käring, va ä du ute å strose i då?" Hon svarade inte utan vände bara huvudet och kollade mot honom för att sedan forsätta över vallen och in i skogen igen.
Så här ser det ut uppe på fäbovallen. Det var från den lilla röda stugan, över hela vallen,förbi den bruna stugan och in i skogen som gumman gick.
Några år efter, när vi renoverade våran stuga (den bruna) så är min far själv med om någonting....
När han satt själv en kväll i stugan och i all sin ro påtade på med öppenspisen så hör han plötsligt tre knakningar på dörren "Vem fan kan det vara" säger han för sig själv. Vänlig som han är så säger han: " ja men kom in stugvärmen du" Men ingen kommer in och han ser ingen som går förbi något utav alla fönster.(då ska jag bara lägga till att det är fönster på alla sidor utav stugan så man skulle se om någon gick förbi.)
Klockar var efter 12 på natten så han trodde garanterat att det var inbillning. Men efter att detta upprepats under samma kväll och vid ett flertal andra tillfällen så var han inte längre så säker på att det bara kunde vara en inbillning. Stugan ligger väldigt ensamt och det är inte så lätt att hitta dit. Tror knappast att det är några småungar som skulle busa där uppe.
Min far gjorde inte så stort väsen utav det, han bara bad "de" som knackade gång på gång att komma in i värmen. Men ingen kom in och hördes inte heller traska iväg.
Vi bytte sedan den dörren och den sparades för att det var ett hantverk, väldigt snyggt sådant.
Vi la den på pärkällartaket (förådet ovanför en matkällare, där vi då hade pärer eller potatis som man också säger) Två eller tre dagar senare så frös alla våra pärer och man kunde se ett lager av frost på dem. Efter många om och men så brändes till slut den dörren.
Om det hade varit så att detta inträffat på vintern hade jag varit skeptisk vid tanken att det kunde vara "spöken".
Men eftersom detta var mitt i sommaren så vet jag inte vad jag ska tro.
Detta var med än 10år sedan och det har aldrig hänt varken före eller efter.
Men eftersom detta var mitt i sommaren så vet jag inte vad jag ska tro.
Detta var med än 10år sedan och det har aldrig hänt varken före eller efter.
Kommentarer
Postat av: Elin
Vi måste fan åka te borgavattnet snart Linda!!! :D
Postat av: Engman
Hallå Linda det har du visst det, kommer du inte ihåg hemma hos Christelle? Det gör jag och glömmer de inte!
GLÖM INTE BORT MIG NÄR NI SKA TILL BORGVATTNET!! ;)
puss
Postat av: Anonym
du gillar spöken :D
Postat av: Lenny
Spöken finns inte. Det är bara ett tramsig påhitt. Hjärnan som skojar med er om ni tror att ni sett heller hört något :P
Postat av: Ullis
(svar)
Ja, jävla kärring!
Jag tror att spöken finns.. såg nå skit äckligt program på tvn igår, men jag somna :P Men läskigt var det.
Vi kankse borde börja planera snart när vi ska åka? så alla hinner spara pengar?
Trackback
