Jag dansar inte genom livet på en bädd av rosor, behärskar verkligen inte dom stegen.
Mitt liv blir bara bättre och bättre... BAH!
Igår slutade jag kl 19.00 men drev kvar en stund för att dricka lite kaffe med Tina. Det var gott!
Yohanna och Ingrid kom förbi tidigare och vi bestämde att titta på melodifestivalen tillsammans, som jag för övrigt inte ens visste skulle dra igång. Men det skulle bli trevligt att dega i en soffa med några väl valda vänner.
Nog om det och till saken:
I två timmar hade min motorvärmaren stått på men när jag vrider på nyckeln så händer ingenting. Biljäveln, min pärla vägrar att starta...
Väl hemma efter starthjälp, miljoner svordomar, skrik på både bilen och far min som så snällt hjälpt mig konstaterade han att en cell i batteriet hade fryst ihop och det innebär att imorgon blir Linda 1700kr fattigare.
Låt mig understryka att i just den stunden hade vi 27,4 minusgrader, exakt! fingrar och fötter upphörde att existera och jag vet inte om jag var mycket gladare när dom uppenbarade sig igen via någon slags brännande kramp.
Det blev ingen melodifestival med Yohanna och Ingrid utan jag satt där själv i mor och fars soffa. Grät en skvätt och dränkte mina sorger i ostbågar. FAKTISKT!
Ps: Det var helt rätt låtar som hamnade på rätt plats, Dead by April i mitt hjärta.
