My life be like...

Jag har dragits in i Big brother träsket. Jag är fullkomligt beroende av att sitta där i soffan varje kväll kl 22.00. Damn. Vems fel är det? 3 gissningar är vad du får. Kom igen, det är en trisslott i potten.
Jag måste ändå säga att det inte finns någonting som är roligare än att studera andra människor och Big brother är ett utmärkt sätt att göra det på. Kan också hända att den sysselsättningen förlänger livet med ett skratt eller två mellan reklamerna.
Man gillar vissa bättre än andra och min favorit kan jag säga utan att tveka, det är "Björnen"
Med viss möjlighet är det så att jag tycker bäst om honom pga sin norrländska härstamning men han är bra go den där Simon.

Jag börjar förstå hur ett asplöv känner sig. I två veckors tid har varje utomhus aktivitet varit ett äventyr. Det blåser, det stormar, det rasslar i öronen och det lilla man försöker åstadkomma med frisyren är vandaliserat.
När man kommer in i värmen igen hackar man tänder och skakar obehärskat.
Tur att den snö som dalar ner smälter i och med att den tar mark. För snö är något vi har så det räcker och blir över.

Vad ska jag skriva om?
Klimatförändringar, Big brother, politik eller livet?

Dom flesta ja känner vet att Facebook är något jag inte direkt prioriterar. Min karriär som nyfiken medlem på den sidan är över för länge sedan och jag funderar absolut inte på någon comeback. Trots att mina bekanta (som för övrig börjat visa ett enormt intresse för den sidan) aldrig kunde njuta av mitt kortvariga medlemskap är dom fast besluten om att jag ska återaktivera mitt konto. Men det kommet inte att hända, det kommer inte existera en användare vid namn Linda Hamren på Facebook i framtiden.

Yohanna och jag pratar med varandra ofta, varje dag, hela dagen varje dag. 
Men när hon nu för tio minuter sedan satt där i sin Ikea soffa med blondie som liknar kalle på kaviartuben bestämde hon sig för att ringa mig. Hon undrade om det är jag som har snott hennes tvålkopp, TVÅLKOPP?
1. När skulle jag haft tid med det?
2. Jag har garanterat råd med en egen
3. Varför inte fråga mig dom andra 10 gångerna vi pratat tidigare idag?
Dumma dumdum.

Hon är inte bra för mig så jag tror jag måste säga upp våran bekantskap, i alla fall tills imorgon.
Det är ungefär den tiden jag behöver för att ventilera bort alla negativa tankar och börja tycka om henne igen.
Aaa...mmm..hihi...Lovely

Inte tvålkoppen Yohanna men dina ord tänker jag sno, punkt

Under and in
Linda.

Hejsan mina läsare, Vad har ni för er en kväll som denna?
Jag sitter här vid min dator, kollar när mitt ps3 uppdateras och lyssnar till ljuv musik (Spring för livet på repeat).
Ja vet, helt onödigt att både fråga och veta något så orelevant.

Till saken.
Varför man frågar sina medmänniskor vad dom gör är väl av praktiska själ? För att man ska få reda på om man kan spendera lite tid tillsammans istället och göra något i klass med, absolut ingenting?

Av någon anledning så ställer man samma fråga till personer man inte har någon speciell anknytningen till mer än att dom i första hand är ett socialt tidsfördriv en kväll där tristessen gå att ana.

Det är i första hand MSN jag talar om. Jag har 38st kontakter som är godkända och ytterliggare 7st som är under utredning. Sedan finns det helt klart dom som är lite bättre än alla andra. 
Jag rensar i princip mina listor lika ofta som Yohanna rensar garderoben (3ggr i veckan) och då är det ord inga visor. Jag strävar inte efter att ha flest kontakter utan jag vill ha de personer som jag känner att jag kan utnyttja på bästa sätt när jag behöver dem som mest: Snickare, rörmokare, Yohanna, kock, elektriker, välbetalda vänner. Eller så strävar jag efter en lista med sociala typer som har lite humor.

Som sagt, skippa allt tjat om vad jag gör eller hur jag mår. Det är inte relevant. Inled konversationen med något spektakulärt som: "Hej, jag räknade just att jag hade 47 skarvar på tapeten, hur många har du?" Starta en diskussion där man kan käfta lite på en lagom nivå. Lämna fotspår i hjärnan på folk.

"Vad gör du?" En överskattad artighetsfras.
Man hoppar över förspelet och bara kör istället.

Nu orkar jag inget mer, hörs hej.

Började försiktigt på måndagar 19-22, sedan blev det även onsdagar 18-22. Ann(o)a står trofast vid min sida när vi rör runt bland bollarna 1 till 9. Trotts våran brist på erfarenheter är vi nu, kanske inte fullfjädrade men jämlika medlemmar i klubben.

Om jag skulle skriva ett brev till mig själv och skicka det bakåt i tiden skulle det vara fyllt med "goda råd". Frågan är om det egentligen skulle vara en bra ide. Om man nu skulle kunna ändra det förflutna på det sättet och faktiskt göra det, menar jag. Försöker inte säga att mitt liv är upp och ner, att det suger. Utan jag menar bara att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att finslipa vissa saker man sagt och gjort. 

Härmed förklarar jag min blogg som död. Den kommer sluta att existera. Inga fler bittra inlägg, inga skisser, inga kloka ord, ingenting!

Jag kanske tar i men jag har faktiskt funderat på saken, att ta bort min blogg.
Njut av mina tidigare kreationer tills den dag jag tagit ett beslut

Att blogga eller inte blogga, det är den stora frågan.

Jag satt och beundrade ett av mina tidigare inlägg "HAR DU SOUL?"
Goddag yxskaft. Insåg plötsligt att jag hade gjort något som jag bannat andra för att dom gör.
Jag hade skrivit ett inlägg pga. en kommentar som bringat fram funderingar och en aning aggression. JAG BRYDDE MIG... Kors i taket jag måste fan inte haft alla koppar i skåpet igår.

Dubbelmora, jag kritiserade andra för en handling dom utfört och sedan gör jag samma misstag. 
Vad är det för fel på mig? Vart är jag på väg? Hjälp mig någon och ta ner mig på jorden.
Jag måste gräva ner mig, ta in hörnflaggorna och komma med i matchen igen. Fan, det här håller inte.

 

Enligt mitt tycke finns det inte en enda blogg som är unik. Som absolut inte påminner om någon annans.
Man har en blogg som man kan kalla sin egen med sina egna personliga finslipade inlägg. Men det finns alltid en annan blogg som på något vis påminner om ens egen. Så varför jiddra med mig om det? Börja klaga på alla andra modebloggar. Av dom finns det miljoner och inte är det någon som klagar.
Hade jag en dag skrivit ett enastående inlägg med rubriken "dagens outfit" där jag visat upp en helkroppsbild iklädd de nyaste kläderna i min garderob. Då hade alla: "Åh, najs skarf","Skön stil", "WOOOOW vilka skor"
Dom hade nog inte reagerat följande: "Hon vill bara vara som alla andra, vilken wannabe"

Jag väljer att vara bitter och jävlig på min blogg, slänger in lite musik, ett antal skisser, bloggdesign gjord av en amatör som mig görs och visas upp mellan varven, några kloka ord får ni läsa lite titt som tätt och där stannar kategorierna för min del. Visst jag låter mig inspireras. Men inte bara av en blogg utan många, många, många fler. Dom i sin tur har nog också låtit sig inspirerats.

Det är tur att jag har en mormor som hänger med i svängarna. Eftersom jag som sagt lånat ut min dator så har vi fått låna mormors bärbara ett par dagar. Vilken lycka!
Det betyder alltså att jag kan skriva ännu fler meningslösa, ointressanta och bittra inlägg till alla mina 30läsare (cirkus). Man har trotts allt en av sveriges bästa blggar.mmm...hihihi... hiii... tihi. typ.

Stående ovationer och jublande publik när jag kliver in på scen

Med tanke på att min dator för närvarande inte finns i min ägo så var det idag jag skulle njuta av solen och känna lugnet. Jag har lånat ut den till den dåraktigaste och mest bittra människa jag känner.
En skråma och du är död, dödare, dödast. Okej!?

Men någon tid för mig själv där jag kunde bli ett med naturen fanns inte. Kl 08.30 var det dags igen. På med uniformen och sätta kroppen i rätt sinnesstämning. Låta jobbets pokerface falla över mig som en skyddande fasad. Med lite vilja och kraft stod jag där igen, på jobbet.
Där skulle jag stå beväpnad med en rad olika tänger för att mätta allas hungriga matsmältningsorgan. Finns inget bättre än en griniga jävla gubbar på morgonen. Underbart!

Jag sov hela 1,5h inatt och det kändes vill jag lova. Traskade omkring och höll ett mycket stadigt grepp om både kvast och mopp. Ett par sekunder där jag slappnade av var vad som krävdes för att allt skulle rasa samman. Jag stod på ett golv som för närvarande liknade lilla plasken på badhuset. Vilken idiotjävel ställde hinken där? Linda var namnet.

Gick in på Telia och där jobbade för stunden den enda vettiga i deras personalstyrka. Han provade att ladda och starta telefonen men utan några mirakel. Den var stendöd. Han understryker hur märkligt detta är men hämtar utan konstigheter en ny telefon. Ve och fasa, den jäveln han kommer med är röd och inte silver. Vill fan inte ha en röd telefon, huvva ligen! Motvilligt säger jag att det inte spelar någon roll och tar emot den, samt 200kr för att han har sänkt telefonen.
Med tanke på att jag skulle till Trollhättan och behövde telefonen så hade jag varken tid eller lust att börja jiddra om färgen.

Vill att denna också ska ha några underliga defekter så jag kan kila in och gladerligen beställa en ny, SILVER!
Gud, hoppas du hör mina böner! AMEN.

Vad fan är det som jag har gjort för att förtjäna detta jävla missöde.
Nu går inte den NYA mobilen att starta och då har jag ändå haft laddaren i över en timme.
Blir jävligt bitter och JA, jag tycker jävligt synd om mig själv.

Nu jävlar ska jag ta på mig mitt afrikanska halsband som ska bringa tur och gå ut och tvätta bilen som någon ungjävel har skrivit hej på med fingret i smutsen. SKA DÖ!!

Nu orkar jag fan inte mer. Låt alla liv dö ut och låt världen gå under.
Så förbannat jävla typiskt.
Varför måste detta hända just mig, just nu? Det är jävligt opassande, helt fel månad. Jävla balle, min mobil suger...